Tillbaka

Låt allt som andas (Ps 95, 150:6)

Kom låt oss hylla Gud, vår Skapare, med sång
Låt oss träda fram inför honom med lov och pris
Ty han har format allt från jordens djup
till bergens toppar, land och hav
Ja åt allt som lever har han givit liv

Kom låt oss sjunga till vår Herres ära
Upphöja honom som är stor och suverän
Ty han som har all makt i himmelen
och på vår jord, han offra' allt
för att vi ska få del av frälsningen

Ur våra hjärtans djup stiger ett lovsångsljud
Låt allt som andas prisa Gud

Kom låt oss falla ner och tillbe vid hans tron
och böja våra knän inför Guds offerlamm
När han på korset gav sitt liv för oss
brast förlåten itu och vi fick tillträde att frimodigt gå fram

Halleluja, halleluja Låt allt som andas prisa Gud

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

Jag ville ha en öppningslåt som på nåt sätt kunde vara ett slags ingress till hela skivan, samtidigt som den skulle innefatta det centrala i lovsången. Utgångspunkten fick bli Psaltaren 95, verserna 1-6: ”Kom, låt oss jubla till Herrens ära och hylla vår klippa, vår räddning!” Jag tyckte det var passande att inleda skivan med en uppmaning: ”Kom låt oss hylla Gud, vår Skapare, med sång.” Här får lovsången bli nåt vi gör tillsammans, vi uppmanas att tillsammans upphöja honom som format allt och som har all makt.

Tredje versen belyser Jesu kors som grunden till vårt tillträde inför hans ansikte. När han dog brast förlåten itu, och vi fick möjlighet att komma in i det allra heligaste. Gud är helig, och i vår tillbedjan får vi falla ner inför honom och hans tron.

Jag minns inte vad som kom före, texten till Låt allt som andas, eller titeln på skivan. Hur som helst, refrängen innehåller ordet ’lovsångsljud’, och jag tyckte det kunde vara passande som skivtitel. Med lovsångsljud menar jag rösten som sjunger, gitarrsträngarna som vibrerar, cymbalerna som klingar... men lovsångsljud går djupare än musiken. ”Ur våra hjärtans djup, stiger ett lovsångsljud.” Det är hjärtat som anger tonen på vår lovsång till Gud. Uttrycksformerna är viktiga, men inte avgörande. ”Allt som lever och andas skall prisa Herren.” (Ps 150:6)

”Låt allt som andas” skrevs på akustisk gitarr, hemma hos mor och far i Larsmo, Finland. Som vanligt när jag skriver låtar så tänkte jag först att melodin inte var tillräckligt originell, men jag försonades snart med den. När det gäller dynamik i arrangemanget är det vanligt att versen är mer återhållsam, medan refrängen exploderar. Jag ville göra tvärtom, versen fick bli mer upp-tempo medan refrängen gick ner i styrka. När jag gjorde slutarrangemanget visste jag att låten skulle inleda skivan, därför var det extra effektfullt att börja med endast sång och gitarr, så att melodi och text direkt hamnar i blickfånget. Efter det instrumentala partiet blir det ombytta roller för vers och refräng. Tredje versen börjar lugnt, för att verkligen understryka vikten i texten, och ökar i intenstitet, för att sedan kulminera i ”Halleluja!” i slutrefrängen. Detta brukar vara en av mina personliga höjdpunkter när vi spelar ”Låt allt som andas” live. Låten får avslutas med repris av första versens första rad, bara sång och gitarr, för att knyta ihop säcken.

Gemenskap med dig

Jesus, du kom till oss hit ner till världen
Din nåd, den gäller alla, även mig
Jesus, du tar emot vår synd och bär den
så vi kan ha gemenskap med dig

Tack för att du rör vid mig med omsorg och med kärlek
Herre, tack att din beröring gör mitt hjärta rent
Tack för att du tålmodigt står väntande vid dörren
fastän timman blivit sen

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

”Gemenskap med dig” är den första lovsång jag skrivit, och således den äldsta av mina egna låtar på skivan. Texten spinner vidare på temat i vers tre i ”Låt allt som andas”. Gud är Gud och vi är bara människor, men vi lever i det nya förbundet, och vi kan ha något så fantastiskt som gemenskap med den levande Guden. Detta vore inte möjligt om det inte vore för Jesus, han som kom ner till oss, dog för oss, och uppstod på tredje dagen. Därför kan Gud kalla oss till gemenskap med sin son Jesus Kristus (1 Kor 1:9).

Någon har liknat Gud vid solen, vars strålar vi inte skulle överleva, om det inte vore för ozonskiktet, Jesus (o-son-skiktet om ni vill...). Och även om vi människor inte alltid söker hans gemenskap, så är han ständigt på jakt efter vår. Lik berättelsen om den förlorade sonen, står Jesus tålmodigt ”väntande vid dörren, fastän timman blivit sen.” Det är nåd.

Det måste vara fem-sex år sen jag skrev ”Gemenskap med dig”. I nio fall av tio skriver jag melodin först, sen texten. Men ibland händer det att text och musik kommer simultant, och om jag minns rätt var det så med denna låt. Grundtanken var att den skulle vara lättsjungen – lätt att lära sig och lätt att komma ihåg. ”Gemenskap med dig” är också en av de få låtar på skivan som använts i församling innan den kom på skiva.

Kanske stred jag mot grundtanken när jag gjorde refrängen och versen i olika tonarter, men jag kunde helt enkelt inte låta bli. I schlagersammanhang är det vanligt med tonartshöjning, och i denna låt blir det liknande effekt mellan versen, som går i A-moll (vars parallelltonart är C-dur), och refrängen i D-dur. Dethär är en av de två låtar på skivan som börjar med refräng. Efter andra versen kände jag att jag ville bryta mönstret, och satte dit ett gitarrsolo (förtjänstfult spelat av Erik Tordsson), istället för att gå till refräng och efter det solo, som kanske hade varit det normala.

Spelmässigt var det väldigt roligt att låna min vän Kajs tolvsträngade Rickenbacker, till refrängen. Borde finnas en tolvsträngad Rickenbacker i varje kristet hem.

Värd allt lov (Ps 63)

Jag ser din makt och härlighet
Din nåd är mer värd än liv
Ty du har kommit till min hjälp
Jag vill lova dig så länge jag lever

Jag ser din makt och härlighet
Din nåd är mer värd än liv
Ty du har kommit till min hjälp
Jag vill lova dig Gud här och nu

Så jag prisar dig, och jag ärar dig
Jag lovsjunger med jublande tunga
Ja, jag prisar dig, och jag ärar dig
Bara du Gud är värd allt lov

Min själ törstar efter dig
som ett kargt och uttorkat land
Min kropp längtar efter dig
O Gud, min Gud, dig söker jag

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

”Värd allt lov” är inspirerad av Psaltaren 63. Den mest kända versen i psalm 63 är troligen vers två: ”...min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.” Dock fanns inte den med i ursprungsversionen, som bestod av vers och refräng. Veckorna innan inspelning av skivan skulle börja beslöt jag mig likväl att göra ett stick till låten, baserad på vers två. Jag gillar uttrycket ”jublande tunga” i 63:6, tänk att få lovsjunga Herren med jublande tungor! Jag vill att min tunga ska jubla till hans ära.

”Värd allt lov” är en de äldre låtarna på skivan. Gitarrkompet i versen hade jag filat på ett bra tag, innan jag kom vidare med låten, och gjorde melodin. Dethär är den låt på skivan som har störst omfång vad gäller melodin – två oktaver – om man räknar med sluttonen (från lilla Bb i versen till sista tonens två strukna Bb). Medveten om att medelsvensson i församlingen inte är van vid två oktavers omfång, har jag funderat på hur man ska kunna använda ”Värd allt lov” i församlingen. Syftet med sångerna på ”Lovsångljud” är ju på sätt och vis tudelat: att skivan ska kunna verka som uppmuntran och hjälp i det egna bönelivet, men givetvis också att sångerna ska kunna användas i församlingen. I skrivande stund har jag ännu inte prövat sången, men när liknande huvudbry har uppstått med andra lovsånger har jag helt enkelt, när behov uppstått, sänkt sopranstämman (dvs. melodin) en oktav. ”Värd allt lov” har det behovet.

Mitt intresse för countrymusiken har sakta men säkert vunnit mark i mina musikaliska smaklökar, och ”Värd allt lov” är den första countrylåt jag skrivit... men inte den sista. Vilken fröjd det var att spela countrylicks på telecastern, inte minst riffet i slutrefrängen. De som har inblick säger att musiklivet i himlen till största del kommer att bestå av countrymusik. Gör ju inte att man längtar mindre precis. Tänk er Johnny Cash tillsammans med fader Abraham och ängel Gabriel jamma loss nån riktig countrydänga. I’m in country heaven!
Längtan (Ps 27:8-9, 13)

Hör på mig, jag bär fram allt nu
Mitt liv för dig, allt mitt innersta
Jag åkallar dig, barmhärtig och nådig Gud
Förvandla mig, och mitt innersta

Hör min längtan hör min bön
Att få bli renad utav dig

Vänd inte från mig ditt ansikte
Låt mig se ditt ljus lysa över mig

Ut ur det förtäckta tog du med mig
och lät mitt dunkla se ljus
Ge mig vattnet som renar
jag hör dess brus

Text & Musik Anders Eklund, Johannes Häger
© Manus

”Längtan” började som en del av en syndabekännelse i en gudstjänst för ungdomar. Låten skrevs i Jakobstad, Finland, år 1996 av min gode vän Anders Eklund. Då bestod den endast av en vers och en refräng. Jag lade till två verser och ett stick, och den versionen var en del av bandet Paddingtons repertoar under slutet av nittiotalet. När tankarna på en lovsångsskiva började dyka upp, tyckte jag att ”Längtan” kunde passa bra som en av låtarna.

Jag har min bagrund i den lutherska kyrkan i Finland, och i den lutherska liturgin föregår syndabekännelsen och kyriet lovsången, glorian. Det är en ordningsföljd som jag tror vi har mycket att lära oss av: att komma inför den Allsmäktige och bekänna vår litenhet, och ur bekännelsen och förlåtelsen låta lovsången växa fram. Det var en av orsakerna till varför jag ville ha ”Längtan” med på skivan.

Originaltexten hade fler år på nacken, och behövde lite bearbetning, bl a gjordes en helt ny text till sista versen. Man behöver inte läsa många verser i Psaltaren innan man kommer till texter av bön om förbarmande och ånger. Jag hade speciellt Psalm 27 framför mig när jag gjorde klart texten till ”Längtan”: ”Dölj inte ditt ansikte för mig, visa inte bort din tjänare i vrede, du som varit min hjälpare. Stöt inte bort mig, överge mig inte, min Gud, du som räddar mig.” (vers 9)

Skivversionen av ”Längtan” är tämligen lik versionen med gruppen Paddington. Pianot har en stor roll i ljudbilden, och det är ett tydligt beat i kompet. Anders Eklund som skrivit låten, spelar också gitarr på skivan, och hans gitarrspel förgyller verkligen, både solo- och slidegitarren. Jag ville få en lite bluesig känsla i låten, det passade bra med temat på texten.

Läppar som prisar (Hebr 13:15)

Många vackra ord har jag sagt utan att ha ett rent motiv
Ord som kunde haft sådan makt har inte haft liv

Många är dom toner jag har sjungit med välljudande klang
Men vid sångens slut, vad finns kvar vad finns dolt under ytan

Låt det bli ett offer jag bär fram
Läppar som prisar Herrens namn

Herre ge mig rätt perspektiv
så att jag ser längre än till mitt jag
Jag vill låta hela mitt liv bli till ditt behag

Ge mig att frambära en ny lovsång, ren och sann
där du Jesus får all ära och jag stiger åt sidan

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

”Läppar som prisar” är kanske den låt på skivan med mest inslag av vittnesbörd och självrannsakan. Den handlar om vad jag vill att lovsången ska bli i mitt liv, mer än vad det är en direkt lovsång till Gud. Hebréerbrevet 13:5 talar om att frambära lovsång som ett offer till Gud. Och Jesus är tydlig i sin undervisning när han säger att vi inte ska be som hycklarna, som rabblar många ord för att människorna ska lägga märke till dem (Matt 6:5-8). Jag tror att detta i allra högsta grad gäller även lovsång.

Som lovsångare får jag gång på gång fråga mig själv: är detta till Guds ära eller till min egen? Vilka motiv har jag med de vackra orden jag säger, och med tonerna jag sjunger? Johannes döparens sista vittnesbörd bör bli varje lovsångares ständiga bön: ”Han skall bli större och jag bli mindre.” (Joh 3:30) Egot sätter många käppar i hjulet för sann tillbedjan. Istället för att absorbera ljuset som lyser på lovsångsledare, behöver vi reflektera det till Gud. Mer av dig Gud, och mindre av mig.

Att jag lyssnat på sjuttiotals symfonisk rock i min ungdom, märks nog inte så väl på ”Lovsångsljud”. Förutom då kanske i sticket på ”Läppar som prisar”. Det var roligt att göra ett stick som verkligen stack ut. Jag kallar inte mig själv sologitarrist, men jag spelade ändå solot på denna låt, och det var kul.

Soundmässigt var ”Läppar som prisar” till en början mer akustisk än vad den i slutändan blev. Bland det sista jag gjorde i inspelningsskedet var att spela in klaviatur, och det fick mig att tänka att pianot skulle få en framträdande roll i mixen. Till exempel meloditemat efter första refrängen var till en början ämnat för en elgitarr som spelade oktaver, men jag ändrade mig i sista stund, och lät pianot sköta den biten. Att det skulle vara aah-körer i slutet av låten bestämdes däremot i ett tidigt skede. På nåt sätt tycker jag att låten både textmässigt och musikaliskt kommer i hamn i outrot, även om melodin är enkel och texten saknar ord. Kanske får det vara en ny lovsång till honom, där läppar och hjärta är i samklang med varann.

Lerkärl (Ps 8:5, 51:17-20, 2 Kor 4:7)

Vad är en människa att du Gud tar dig an
en ömtålig och sårbar individ
Du hörde mina rop och svarade:
min nåd är allt som du behöver i ditt liv

Herre, du bär mig i all min svaghet
Öppna min mun, jag vill lovsjunga ditt namn
Du tar emot ett förkrossat hjärta
Ja, jag får vara lerkärl i din hand

Guds nåd, förunderlig jag kommer som jag är
med all mina brister, mina fel
Vad är en människa att du Gud formar mig,
med dina händer, varsamt gör mig hel

Herre, låt ditt ljus få lysa genom mina sprickor så att
du blir synlig, Jesus, du blir stor
Herre, låt din skatt få visa tydligt vem som i mitt hjärta bor

Tänk att få vara ett lerkärl i Guds hand

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

Det är ofta jobbigt för mig att skriva texter, melodierna kommer mycket enklare. Ett bra exempel är ”Lerkärl”, vars text satt hårt åt. Jag hade gjort en låt till mitt examensarbete till musikproducent-utbildningen, ”The hard way”, som jag tyckte kunde passa till skivan också. Så jag började fundera på en svensk text. Namnet ”Lerkärl” blev klart i ett tidigt skede. Jag ville att den skulle handla om människans litenhet, utifrån 2 Kor 4:7, som talar om lerkärl, samt Psaltaren 51:17-20.

Jag satt med ett tomt textblad framför mig, och kunde inte komma på något, så jag gick ut för att gå. Under promenaden kom jag att tänka på hur sköra vi är som lerkärl, det behövs inte mycket för att sprickor ska bildas. Men Gud väljer ändå att lägga sin skatt i oss, och i alla våra sprickor har han chansen att lysa igenom med sin skatt. Kanske är det till och med så att det är tack vare, inte trots att vi är bräckliga lerkärl med sprickor, som Gud har störst chans att synas i våra liv. Vilken tröst för alla oss som känner oss små och otillräckliga. ”Det offer du begär är ett förkrossat hjärta, en krossad och nedbruten människa förkastar du inte, o Gud.” (Ps 51:19)

”Lerkärl” fick ett countrystuk med akustiska instrument. Jag tycket soundet kunde fungera bra som komplement till de övriga låtarna på skivan. Att ha med dragspel, med sitt säregna sound, var en ren fröjd. Melodin fick melankoliska drag, och till det passar ju dragspelet som hand i handske.

Refrängmelodin gjordes först, och eftersom den var i moll, valde jag att göra versen i dur. Refrängen gjordes till gitarr, medan jag tog pianot till hjälp när jag gjorde versen, och sticket.
Vi sätter vårt hopp (Rom 8:24-25, 1 Joh 3:2-3)

Vi sätter vårt hopp till dig, Jesus vår Frälsare och vän
Du som var död men som uppstod på tredje dagen
Till dig som kom med räddningen vi höjer jubelrop, Jesus

Jag var bruten och du drog mig
upp ur djupa vatten, du fattade min hand
Jesus, i din nåd du tog mig
ut ur fångenskapen, när du döden övervann

Jesus, i ditt ord du lovat
att ditt rike redan nu är verklighet
Ja, tänk att allting är fullbordat
en dag får jag se ditt rike i dess härlighet

Som den ljuvligaste sången toner ingen trodde fanns
jag är aldrig mera fången nej, för evigt är jag hans
Och vad jag längtar till den dagen
då jag får se hans ansikte
Han som för min skull blev slagen
nu regerar i evighet

Till dig som kom med räddningen
vi höjer jubelrop
Vår Frälsare och bäste vän, Jesus

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

Någon sa att det inte skrivs sånger om himlen nuförtiden. Jag vet inte hur sant det är, men faktum är i alla fall att det finns många äldre sånger som handlar om himlen och det kristna hoppet. Mot den bakgrunden beslöt jag mig för att skriva en text som handlade om att Jesus lever, om himlen som väntar – kort sagt hopp. ”Om vi hoppas på det vi inte ser, då väntar vi uthålligt.” (Rom 8:25)

”Vi sätter vårt hopp” fick sin början på en bussresa någonstans i norra Sverige. Jag var ute med ett lovsångsteam, och vi hade en lovsångsstund tillsammans i bussen. I slutet av en av sångerna fortsatte jag spela på en ackordföljd och började nynna på en melodi som skulle bli refrängen till ”Vi sätter vårt hopp”. Innan trummorna skulle spelas in behövde låtarna arrangeras, och det gjorde jag hemma vid datorn. Tanken var att göra låten traditionell med mycket akustisk gitarr, men fick en ny vändning när jag började leka med arrangemanget.

Denhär låten har flera tonartsbyten, versen går i D-moll, refrängen i G-dur, samt outrot i Bb-dur. Ursprungligen bytte refrängen dessutom tonart efter halva vändan, från G-dur till E-dur, men det blev för mycket av det goda. Det kan man kanske också tycka om den lilla instrumentala trudilutten som för bryggan vidare till saxofon-solot, men jag kunde bara inte låta bli. Musik ska byggas utav glädje...

Du visade vägen (Rom 11:36)

Jesus, du visade vägen du gav mig hopp
Du tog på dig straffet så att jag kan gå fri

Jesus, du gav mig livet du gav mig frid
Till dig ger jag mitt gensvar Jag vill följa dig

Jesus, jag älskar dig

I dig skapades allting himmel och jord
Ja, genom dig och till dig Jesus, har allt blivit till

Text & Musik Rudi Myntevik, översättning Johannes Häger
Originaltitel: Du viste veien
© Manus

För några år sen var jag med mitt band Paddington till Norge och spelade på festivalen Skärgårdsgospel. Under en av kvällsandakterna hörde jag en lovsång som jag fastnade för direkt, och tänkte att den skulle jag lägga på minnet. Det gick kanske ett år innan jag efter lite detektivarbete fick epostadress till honom som hade lett lovsången den kvällen, Rudi Myntevik. Jag mailade honom mitt ärende, och försökte beskriva sången med att ”i refrängen sjöng man nåt om Jesus...”. Men Rudi skickade en skiva på posten, och där fanns låten med, ”Du viste veien”. Jag gjorde en översättning till svenska, efter godkännande av Rudi. Som tur var råkade trummisen Anders Köllerfors se texten i studion innan jag skulle spela in sången. Jag hade nämligen översatt ”Du viste veien” till ”Du visste vägen”, så Anders fick klargöra att det nog skulle vara ”Du visade vägen”...

Ord kan kännas överflödiga när det kommer till vem Jesus är och vad han gjort för oss. Då kan hjärtats och munnens bekännelse: ”Jesus, jag älskar dig” vara tillräckligt för att säga allt.

Vår Herre, vår kung, du regerar (Jes 9:6)

Vår Herre, vår Kung du regerar evigt i ditt majestät
Vår Herre, vår Kung du regerar evigt i ditt majestät

Vår Gud, vi prisar dig Vår Kung, välsignat är ditt namn
Väldig Gud, evig Far Vår Kung, Fridens furste

Text & Musik Michael W Smith, översättning Lars Mörlid
© Meadowgreen Music Company/BMG Music Publishing Scandinavia.

Min vän Mats Sjölind introducerade ”Vår Herre, vår Kung du regerar” för mig. Jag tyckte den verkade intressant, typisk åttiotals Michael W Smith. Utan att ha hört originalet övade vi in den med ett lovsångsteam, och arrangemanget blev syntpoppigt. Det arret tog jag med mig när jag bestämde mig för att ha låten med på skivan.

Att texten är inspirerad av Jesaja 9 borde kanske ha fått klockorna att ringa, men faktum är att det var först några veckor innan skivan gavs ut som jag upptäckte att det var en julsång. Vet inte hur mycket julstämning arret ger, men det var i alla fall väldigt roligt att göra. Inte minst gitarrerna, där kombinationen av lånad Gibson Firebird (av Kaj) och egen Orange visade sig vara en riktig höjdare.

Vi hyllar och tackar dig (Upp 4:11)
Vår Herre och vår Gud värdig att ta emot
makten och äran, och all härlighet
Vår Herre och vår Gud genom dig blev världen till
Vi hyllar och tackar dig, vår Gud

Du Herre, Gud, Allhärskare är helig helig helig
Ja, han som var, som är, och som kommer

Text & Musik Johannes Häger
© Manus

Tillbaka